söndag 29 juli 2007

Härligt det här med bra ideer


Chocken börjar lägga sig. Träningslägret i Göteborg var Helvetet och som en låt på repeat var mina enda tanke under helgen: O det här har jag har betalat för.

För en månad sedan började mina förberedelser inför campet. Jag sprang 2 km, a och där tyckte jag tydligen att det räckte med förberedelser.

Fredag anlände jag och Dada till Göteborgs flygplats kl nio på morgonen. Trötta och mosiga försökte vi leta sovplats eftersom vi inte skulle befinna oss på Amfibieregementet förrän kl 17. Kyrkbänken var obekväm så det fick bli bio istället. Vi tyckte det lät som en bra ide eftersom man hittar stolar, värme och mörker på ett och samma ställe. Dock var Simpsonsfilmen det enda som gick vid passande tid och den var ju för bra för att sova sig igenom.

DAG 1 Fredag:

Kl halv sex började Helvetet, vi fick tio minuter på oss att byta om till en grön overall. Vi blev uppdelade i två lag med mig o Dada som de enda tjejerna i vår grupp av vältränade polismän och krav-killar. Utan den blekaste aning om vad som väntade blev vi beordrade att springa efter en officer. Stridshinderbana heter det tydligen. Det är en halvmils lång skogshinderbana med sumphål, bergsväggar som ska klättras uppför eller springas nerför med hjälp av rep och vattenfyllda rör som man skulle dra sig igenom samtidigt som man skulle parera knivattacker. Första Hindret bestod av en bergsvägg som man med hjälp av rep skulle klättra uppför. Ungefär halvvägs orkar inte mina armar längre så jag tappar greppet och dunsar ner. Där insåg jag plötsligt att vi inte hade några livlinor utan att det var bäst att inte tappa greppet nå fler gånger. Det tredje ofrivilliga badandet skedde i havet där vi skulle dra oss över till andra sidan, det var ganska skönt om det inte hade varit för stenarna som knäna upptäckte längs vägen.

DAG 2 Lördag:

Kl sex på morgonen informeras vi att vi har tio minuter på oss att byta om till träningskläder eftersom det är dags för morgongympa. Du vet... det vanliga... massa armhävningar, sittupps, benhopp mm. Efter gympan fick vi frukost och tid att byta om till nya träningskläder.

Pass 1. bestod förutom det obligatoriska springandet även av Krav pass där vi tränade knivhugg, parera slag från baseballträ plus lite andra slag o sparkar.

Pass 2. (09.00) fick vi sätta på oss de blöta sumpluktande overallerna från gårdagen och därefter en komplett stridsmundering, dvs väst, hjälm, hölster och vapen. Vi vart inputtade i ett kolsvart torkrum. En och en skulle vi sedan ta oss upp tre våningar, rädda en "fånge" och ta ner honom till säkerhet. När man sprang genom huset passerade man folk som attackerade med kvivar och andra tillhyggen. Musiken i bakgrunden var ett hopkok av stressmusik, det fanns mörkare rum, duschrum och logement att springa igenom. Plus att tränarna höll sig hela tiden nära dig och skrek saker och knackade på hjälmen. De fick man inte slå på men däremot alla andra.

Lunch: (Tankar: Jag vill hem buhuhuhuhuhu uhuhuh)

Pass 3. Konditionstest/styrketest var det dags för. På med den blöta overallen och på med stridsmunderingen(Stridsmunderingen väger väl runt 20-30 kg extra) och ut o spring igen.

Alla moment var tävlings moment och gav vår grupp en sluttid. Detta betydde att när siste man/kvinna var innanför mållinjen stoppades tiden.

Så det var ju inte precis som att man bara kunde skita i allt o säga: Äh jag pallar inte bland vältränade Kravkillar.

När det e ca 300 m kvar till mållinjen kläcker nån av killarna ur sig: O nu spurtar vi allt vi har . Jag försökte ju låta bli att dö så det var inte riktigt möjligt att spurta. Precis då känner jag hur en av killarna lägger sin arm på min rygg och puttar samtidigt som han skriker: A det e klart du orkar. Jag bet ihop och sprang och hoppades på att svimma eller att nåt annat lägligt snart skulle inträffa. Pah inget lägligt hände.

När vi nådde mållinjen skulle vi sätta ihop två helt svarta pussel, självklart på tid och utan vila.

Nästa moment var styrketesterna. Typ 30 armhävningar, 40 sittupps, 50 rygg osv.

Sen så på sista grenen skulle man hänga i en stång på tid. Längst var 56 sekunder och jag klarade 51. Det var många fler sekunder än en av tränarna och de flesta killarna/tjejerna. Lite får man skryta :-D

Middag:(Tankar: Här har jag ont hmn här har jag oxo ont hmnn här oxo o här o här o här)

Dag 3. Söndag

Pass1 startades med "lätt" morgon gympan. Följt av frukost och ombyte till den bajsluktande overallen som äntligen hade torkat en aning. Sedan var det dags för den vanliga militärhinderbanan. Första gången sprang vi i grupp o var tvungna att vänta in så att alla var klara med hindret innan nästa hinder fick påbörjas. Efter det fick vi köra banan två och två tävlandes mot varandra. Eftersom konditionen hos mig är obefintlig tog jag mig runt på enbart vilja o hoppades åter att jag snart skulle svimma så jag slapp det här . Damn inte den här gången heller

Pass 2 tog vi det lugnt då kroppen hos de flesta hade börjat ta stryk så det fick bli lite granatkastning plus avväpning av en man med granat och lite tips och trix .

Sen var det slut. Vi överlevde och som sagt är inte mitt minne särskilt bra så jag antar att jag nog dyker upp där nästa år, dock inte i samma kondition som i år dvs en tjockis på fat-camp.

måndag 16 juli 2007

Ihihihihhhhhhiiii


Spider-pig Spider-pig lalala Spider-pig

I förorten där man inte låser dörren


I förorter där man inte låser dörren fick jag o R för oss att paddla kajak. I samma förort fick vi nyckel plus kod till ytterdörren till uthyrningslokalen som oxo fungerar som gym. Detta för att kunna lämna tillbaks allting då uthyrningskillen inte skulle vara kvar. När vi dök upp igen efter två timmars paddlande fanns det verkligen ingen kvar på kontoret INGEN .

Jag som kommer från förorten där man ALLTID låser dörren noterade kameran i hörnet och hann tänka tanken om hur man skulle kunna bära gymutrustning förbi obemärkt.

Vi skrev en lapp och informerade de om att R:s kajak vart lite blöt och en aning vattenfylld då hon hade hamnat uppochner.
En timme senare ringde killen från kajakstället och undrade ifall vi mådde bra. Är i chocktillstånd över denna omtänksamhet och naivitet.

lördag 7 juli 2007

Ingen logik bara lathet

Försökte som vanligt bortprioritera problem! Vilket slutade med att även det andra kullagret i framhjulet sprängdes halvvägs till jobbet i det härliga pissblöta vädret kl cp tidigt. Det var bara att dra skräpet till närmaste stolpe, kedja fast den och ringa taxi R.

Så nu till den verkliga frågan: Varför hatar alla cyklar mig?

En gång för massor utav år sedan köpte jag en superlyxig mountainbike som jag cyklade med varje dag. Tills en dag då jag plötsligt fick punka. Jag vägrade fixa, cykeln vägrade fixa, och päronen vägrade fixa punkan så åren flöt förbi.
Då en dag, kom jag på hur man kunde ignorera problemet genom att inhandla en ny cykel, en skräpcykel. Glad i hågen över kap-priset 100 ollon kom jag tre meter och fick HÖR O HÄPNA punka. Japp då var det bara att dra skräpet hela vägen hem från stan och FIXA punkan. Skräpcykeln e trög har ibland växlar och gnisslar som när man drar gaffeln över en tom tallrik. Ja resten av problemen står ju ovanför.

Jag borde ha lärt mig vid det här laget att varje gång jag försöker byta ut ett problem mot ett annat, skiter det sig totalt. .

Jag tror ju egentligen att jag har fått en förbannelse över mig från min braiga cykel (som fortfarande har punka). Hämnd Hämnd

Jag o S fick för oss att låna alvedoncyklarna och i det sköna vädret tog vi oss så långt ut på Djurgården man bara kan komma ...
Där fick jag punka !!!!